Lite ramsor och trollformler från medeltiden Och riddar berättelser och lite mer!

Här kan du lära dig några medeltida ramsor och trollformler som du kan ha nytta av:


NÄR DET BLÖDER

Stanna, stanna du blod
som vattnet gjorde i Jordans flod
då Johannes vår herre Krist döpte!
I tre heliga namn.


MOT HALSBRÄNNA


Halsbränna, rövränna,
bort ur min mage
och dit i grannens åkerhage.



MOT GETINGSTICK


Geting, geting, etterspik.
Från Satan är du kommen och honom är du lik.
Stick i sten men ej i ben.
Stick i backe men ej i nacke.
Stick i mull men ej i hull.
Sticker du mej så faller du död omkull.


ATT HÅLLA ELDEN VID LIV

Aske pladaske
aske pladus,
och aldrig skall min varme slockna ut.



MINNESRAMSA

Kor och hästar åt både hö och löv. Det var viktigt att veta vilka löv som innehöll mycket näring och gjorde djuren mätta.

Bryt björkelöv,
bryt rönnelöv,
men inte lönnelöv.
Det är brett för öga
men tunt för tand.


Lönnlöven ser fina ut, men är inte särskilt nyttiga för djuren att äta.
Kung Artur och riddarna av det runda bordet

 När vi kommer in i berättelsen har flera riddare försökt att dra loss det förtrollade svärdet Excalibur ur ett marmorstäd. Den som lyckades skulle ärva kungariket. Arthur var den rättmätige arvtagaren men bara trollkarlen Merlin och två riddare visste om det. Merlin har nu fört Arthur inför ärkebiskopen för att låta honom bevisa vem han är.



"-Har jag då er tillåtelse att dra svärdet ur städet, Ers Nåd? frågade Arthur.

-Du har min tillåtelse, svarade ärkebiskopen, och måtte Gud vara med dig i detta företag.


Arthur gick fram till marmorblocket och grep tag i fästet på svärdet som satt i städet. Och han böjde kroppen och drog i svärdet. Och se! Vapnet lossnade utan vidare. Han stod där med svärdet i sina händer och svängde det över huvudet, så att bladet blixtrade i solskenet. När han hade svängt det tre varv i luften, satte han spetsen mot städet och tryckte till. Och se! Svärdet gled utan vidare tillbaka på sin plats. Det stod nedborrat i järnet halvvägs till fästet. På så sätt utförde Arthur underverket med svärdet inför alla människor


När folket som hade samlats på torget fick se underverket som utspelades framför dem, ropade de alla högt och det var som om hela jorden darrade vid ljudet av deras röster."


Rolandssången


Rolandsången är en riddardikt som många människor kände till under medeltiden. Roland var en modig och tapper riddare som offrade sitt liv för kungen.


Rolandsången berättar om hur Karl den Store, frankernas kung runt år 800, invaderade Spanien, som då hölls av araberna. Araberna var inte kristna, utan hedningar. Efter ett tag drog sig soldaterna tillbaka till Frankrike. De gick över höga bergspass. Kungen gick först och Roland och hans soldater på slutet. Plötsligt blev Rolands soldatgrupp överfallen. För att inte riskera att kungen också skulle falla offer för fienden lät Roland bli att kalla på hjälp. När han slutligen blåste i sitt horn, Olifant, för att få hjälp var det för sent. Karl hörde hornet och rusade tillbaka, bara för att finna Roland döende. Men genom att Roland så tappert försvarade sig mot fienden klarade sig Karl och resten av soldaterna.


Här kan du läsa om när Roland och frankerna slår läger med sitt banér, sin fana. De märker inte att de hedniska araberna smyger fram i dalarna klädda i rustning till överfall och strid.



"Karl har förhärjat Spanien med sin makt,
vräkt borgar kull och städer ödelagt.
Nu är mitt fälttåg slut, har kejsarn sagt,
och hemåt mot det ljuva landet drar han.
Rakt upp mot himlen på en kulles topp
har Roland nu ställt härbanéret opp;
kring detta lägrar sig de franskas tropp.
Längs djupa dalar fram drar hednaskaran.
Envar av dem i präktig vapendräkt:
kring hjässan hjälm, av brynja kroppen täckt,
svärd vässat, sköld i rem och lansen sträckt
mot skyn: så fyrahundratusen käckt
dra fram till där en ås står skogbetäckt,
att vänta där tills nästa morgon bräckt.
De franske veta ingenting om faran."


Mirakelberättelser

"Tvåårige Bo, son till bonden Peter i Klåstads by, nära Vadstena, Linköpings stift, svalde onsdagen efter S:t Pauli omvändelses dag (slutet av januari) ett stort stycke av en järnspik, vilken trängde djupt in i hans strupe. Spiken kunde inte röras varken upp eller ned. Hans moder Margareta kunde beröra den med sitt långfinger men kunde inte dra ut den...." En dramatisk onsdag i Östergötland på 1370-talet. Bo är nära döden. Endast ett under, ett mirakel, kan rädda honom till livet. Vad gör den förtvivlade modern ?: "Då hon såg att gossen var nära döden bar modern honom till kapellet. Hans ögon var redan fördragna och han kunde inte andas. Margareta bad ödmjukt till fru Birgitta för pojken. Medan hon bad, försvann järnet och barnet började genast dia modersbröstet med glad uppsyn. Vittnen är Olov och Johan, bönder i Klåstads by." Ett mirakel har inträffat. Tvåårige Bo har blivit levande igen.


Berättelsen ovan är en mirakelberättelse. Genom dessa berättelser kommer vi de vanliga medeltidsmänniskorna nära.


En mirakelberättelse skrevs ner för att motivera att få en person helgonförklarad. Genom att skriva om de under, mirakler, som skedde när människor bad till en död person som varit gudfruktig i sitt liv ville man visa att denna person borde bli ett helgon. (som med den heliga Birgitta i berättelsen). Miraklerna skrevs ned av präster som sedan förde dem vidare till påven i Rom. Undret måste ha bevittnats av flera trovärdiga personer för att godkännas. De fick inte heller vara tydligt överdrivna. Detta gör att man kan lita på att det som berättas verkligen har hänt. Vi får genom berättelserna en glimt av det medeltida vardagslivet. Vi får reda på människors glädjeämnen och bekymmer. Vi får höra vilka sjukdomar som drabbade dem, vilka olyckor som var vanliga. Vi märker också den kärlek som fanns mellan föräldrar och barn. En stor del av berättelserna handlar nämligen om barn.


Det är vanligt att de personer som bad om hjälp avgav ett löfte. De kanske lovade att gå till helgonets grav eller att skänka en större gåva till de fattiga.



Källa
Medeltiden.kalmarlansmuseum.se