Ja precis som rubriken lyder och här kommer första delen, om ni tycker om den kommer jag fortsätta skriva på den:
Mysteriet på Torngård´s Gatan 23
En dag fick Maja ett brev från en mystisk person vid namn mr Andersen.
Brevet var egentligen adresserat till Torngård´s Gatan 23, själv bodde Maja
på Torngård´s Gatan 20.
"Men" tänkte Maja "Huset på Torngård´s Gatan 23 är ju övergivet sen längesen
det vet ju alla! Så vem skulle skicka brev dit?" Sa Maja högt för sig själv.
"Va, sa du något gumman?" frågade hennes mamma
"Nej då, mamma, jag tänkte bara högt". sa Maja till svar lite fundersamt.
Hennes mamma hörde att hon lät fundersam så hon frågade Maja om det var
något hon undrade över.
"Nej det gör jag inte mamma." svarade Maja snabbt , hon hörde själv att hon inte lät så övertygande men hon lät i alla fall så övertygande att hennes mamma trodde på det.
Senare på eftermiddagen kom Majas två bästisar på besök, Emelie och My.
Maja vissade brevet för dom. My tog brevet och började läsa högt, så både Emelie och Maja skulle höra. Hon läste:
"Kära Mandy!
Jag hoppas du tyckte om min lilla överraskning.
Bara så du vet att du har från och med idag
tre dagar på dig att ge pengarna till fru Hubert.
Annars kan jag lova dig att ditt liv kommer
bli ytterst kort.
MVH
mr Andersen! "
My la i från sig brevet och innan hon eller Maja hann säga något så sa Emelie "Men fy vad hemsk, men vem är Mandy och vilka är dom där två Mr Andersen och fru Hubert?"
"Vet inte , vet du vilka det är , Maja?" frågade My och la i från sig brevet på Maja´s skrivbord.
"Nja, jag tror jag vet vem Mandy är men inte dom andra två". svarade Maja
"Ja, vad bra, berätta!" sa Emelie och My i mun på varandra.
"Jo, hon som bodde på Torngård´s gatan 23, hette Mandy.
Men hon försvan för jättelänge sedan under mystiska omständigheter, sen dess har huset ståt tomt och öde." förklarade Maja.
"Men varför försvann hon? Hon kan ju inte bara helt plötsligt förvinna.
Det måste ju ha hänt henne något!?" sa Emelie förskräckt.
"Jo, jag vet. jag tycke också det är konstigt men..."
"Tänk, tänk om han , han den där mr Adersen har gjort henne något!"
Avbröt My Maja med.
"Det kan du ha rätt i för hon fick ju aldrig brevet från honom, för posten hade skickat det fel! Stackars Mandy!" sa Emelie och så dyster ut.
"Men , brevet ser ju väldigt nytt ut inte som om någon skrev det för 20 år sen." sa Maja
"Jo, men en del brev åldras inte lika snabbt som andra, så det här brevet kan lika gärna vara 20år gammalt." sa Emelie.
"Du har en poäng där Emelie" sa My fundersamt.
"mmm..." sa både Emelie och Maja samtidigt.
"Kan vi inte gå dit? Huset är ju faktiskt upp låst." sa Emelie
"Jo det kan vi väll, kom vi går nu innan mörkret faller på" sa Maja
"Bra, ta med ficklampa i fall inte strömmen funkar där inne i huset". sa My och kollade runt om kring sig.
"Okej, här har vi den stora röda ficklampan." sa Maja och tog upp den från ena byrålådan.
Alla tre sprang ner till hallen och klängde på sig jackorna och skorna och sprang ut.
Maja kom sist ut och låste dörren innan hon sprang iväg för att komma i kapp dom andra.
Tjejerna sprang ner tre hus för gatan tills det kom till rätt hus.
"Här är det!" sa My och pustade ut. Ja My hade rätt här var det ett gammat hus med över vuxen trädgård och igen spikade fönster.
"usch, det ser ut som ett riktigt spökhus." sa Emelie och rös till.
"Kom nu!" sa Maja nervöst.
Maja´som gick först öppnade grinden som ledde in till trädgården, grinden gnisslade öron bedövande när hon öppnade den.
Alla tre stegade in i trädgården och började snabbt gå mot dörren till huset.
Plötsligt stannade Emelie "Titta!" skrek hon och pekade skräckslaget på något som låg i det över vuxna gräset bara några meter i från dom.
Maja och My stannade och kollade dit Emile nyss hade pekat.
"vad?" frågade My, "vi ser inget" la Maja till.
"Ser ni inte! där! det ligger någon där!" sa Emelie med en ännu skräckslagnare min.
My och Maja gick närmare dit Emelie hade pekat , plötsligt skrek dom till.
Det låg verkligen någon där i det övervuxna gräset....
Fortsättning följer...
Kommentera gärna vad ni tycker om den hittills :)
